De tre månader som gått har varit minst sagt intensiva. Bara i januari blev det fem resor: Libanon, Lampedusa, Kosovo, Egypten och Sydafrika. Sen har det fortsatt av bara farten: Bosnien, Libanon, Jordanien och Bulgarien. Så jag är lite trött, för att då inte tala om min familj. Det känns som en otrolig förmån att få jobba så här, men det kostar på.

Först treårsdagen av revolutionen som jobbmässigt var ytterst obehagligt. Det gick till skillnad från tidigare inte att röra sig i folkmassorna. Armén och polisen var tillbaka på gatorna och de gillar inte västerländska journalister och det gör inte deras anhängare heller. Gatan som går mellan Ramsestorget och Tahrirtorget blev skådeplats för en hel del sammandrabbningar. Polisen stormade fram i sina kravallfordon och gjorde vad de kunde för att köra på demonstranter. De vanliga huliganerna gick i skydd av de bepansrade bilarna och attackerade motdemonstranterna. Det gick helt enkelt inte att röra sig bland dem. Tur då att en av motorvägsbroarna går parallellt med gatan där kravallerna var. För första gången på länge blev det idel telebilder: